Hunden med ett hjärta av renaste guld, så genomsnäll och fin. Hunden som valde mig. Hunden som lärt mig livet. Hunden som funnits där när jag varit på väg bort. Hunden som kallades Tova. 

Inga ord eller meningar passar för att fylla tomrummet, inga fraser är fina nog. Jag skriver och suddar. Jag tror inte det är sant. Tova finns inte bland oss längre. Hon fick somna in 28/2.

Tova har fyllt mitt liv med glädje, varit en trygg punkt när det stormat, alltid ställt upp på allt jag hittat på. Hon har gjort allt med glädje och stort engagemang.

Jag flyttade till Småland för att plugga hund och hon var den självklara kamraten att följa med. Vi började med skogsarbete, lydnad, vallning och assistanshund-beteenden. Hon var så snabblärd och rolig. Hon var lika glad till skolan som hem från den. Vi kunde kramas hela dagar och arbeta i timmar. Allt lika helhjärtat.

Vi flyttade hem till Östergötland igen och blev vuxna tillsammans. Hon har uppfostrat valpar, vi har tävlat och vi har levt.

Jag är så tacksam att min och Tovas väg korsades. Hon har varit en så viktig del i mitt liv.

Jag kommer alltid att älska dig min underbara Björn ❤