2016, året som blev allt annat än planerat.

I Januari var jag desperat och började allvarligt fundera på att byta sport för Kite var hemsk att träna lydnad med. Hon skrek, var stressad, hyperventilerade och var överallt och ingenstans. Dock hjälpte det bara en kort stund att testa på HtM, mitt hjärta fanns inte i den sporten och vi gled in på lydnaden igen. Tyvärr slutade många pass i tårar för mig. Även vallningen som hade gått ganska dåligt i december blev katastrofal i januari. Hon ville inte flankera och gjorde hon det var hon idiot-vid och och tillslut ville hon inte ens gå framåt med fåren. Det var många tankar som snurrade i huvudet, men de flesta ledde mot att jag trodde Kite hade ont.

I februari gick vi till veterinären, tyvärr hittades inget(var knappt en genomgång i mina ögon) men vi remitterades till en fysioterapeut. De hittade lite olika smärtsymptom bl.a inflammerade böjsenor som de ville behandla med muskeluppbyggande träning på watertreadmill, korta koppelpromenader och vila på vibb. För varje pass vi var där blev Kite bara haltare och haltare.
I februari tändes även en stjärna på himlen, Ozzi vandrade vidare till de eviga jaktmarkerna. Är tacksam att jag fick ha honom så många år i mitt liv, finaste guldgossen<3

I Mars sökte jag mig vidare med Kite tack vare fina bloggläsare. Jag kom i kontakt med fantastiska Therese på Stora och Små tassar i Norrtälje. När vi kom dit var Kite i riktigt dåligt skick, hon hade musklat av något enormt och den ökade ansträngningen på frambenen i WTM gjorde att biceps nästan hade brustit. Hon gjorde en väldigt ordentlig koll av Kite och hittade en nästan förtvinad muskel i höger bak som lätt till många andra symptom, bla korta, spända och inflammerade muskler som ledde till att böjsenorna töjdes ut och därmed blev inflammerade. Så fort vi började behandla de korta musklerna släppte senorna. Hon var väldigt snett musklad och hade även riktig tjurnacke från kompensationen av det ordinära skadan. Ni kan läsa om resan under kategorin Rehab/Sjukdom .

I April tyckte jag även Tova rörde sig dåligt, hon hade inget tryck på promenaderna och gick helst brevid mig. Hon var med min systerdotter till bruksan för att leka agility och det hade gått bra till en början men efter en stund sprang hon bara runt hindren fast viljan funnits där. Lite olika saker gjorde att jag tog henne till veterinären som gjorde blodprover mm, inget visade sig vara fel och Tova fick diagnosen frisk. Många i min omgivning trodde även jag blivit paranoid från Kite & hittade på att Tova var ofräsh.

6-louise-o-tova

Maj, Kite blev bättre och vi började träna lite smått. Vallning i korta stunder och lydnad. Dock fick vi ett bakslag, troligtvis för mycket monotont frittfölj och en för svag kropp som inte orkade balansera upp. Vi åkte till Therese på återbesök och en till behandling. Kite blev fort bra igen och jag begränsade lydnadsträningen. Tova fick sig också en genomgång av Therese. Helt klart var det något som inte stämde men det gick inte riktigt att sätta fingret på. Jag fick med ett stretchprogram hem. På ett återbesök konstaterades att alla tre ben utan höger fram hade blivit bra, hon skickade mig vidare till en veterinär. Vi fick en tid i Juni. Käslinge blev med höns

 

Juni, Tova åkte till veterinären och blev ordentligt undersökt. En rejäl sen-ruptur hittades i bogbladet och opererades via titthål. Kite och jag tränade på.

 

Juli: Ett härligt kennelläger i Fjugesta med massor av vallträning och ett roligt kennelmästerskap. Jos och jag gjorde en liten trip till Sofia för träningsmys. Kite sprang in i en traktor i fårhagen och fick en liten ruptur på biceps. Det var bara börja om med rehab och elektroterapi.

Augusti:Jag hade min livs första semester, det regnade mest hela tiden.. Den mesta av tiden las på målning av fasad på huset.  Jag åkte på tripp till Eskilstuna igen och hängde med Sofia.

September: Andra dagen tillbaka på jobbet fick jag ett ryggskott som låste hela ryggen i ett S. Jag blev sjukskriven hela sept. Jag pendlade mellan sängen och olika sjukgymnaster, massörer och naprapater. Ryggskottet var riktigt ihärdigt. Jag kunde inte ta mig till skogen men snälla vänner och Fredde ställde upp och gick promenader och stretchade Kite. Vi köpte fler får tillsammans med Jossan!

Oktober jobbade jag halvtid och det funkade helt okej. Jag började valla lite smått för det funkade helt okej att stå upp och bara dirigera. Kite har verkligen växt till sig och mognat i vallningen. Ibland kan flankerna bli lite vida men hon har ett helt annat lugn i hagen.

kite-2

November, började smått bli bättre i ryggen och började även träna lite lydnad. Kite är väldigt glad att vi är tillbaka och tränar igen, hennes matte får dock huvudbry mellan varven när frökens vilja kokar ut genom öronen. Fart och engagemang har den hunden så det räcker till en hel arme. Jag anmälde oss spontant till NBK’s KM i rallylydnad trots minimal träning, Tova helt utan. Tova kom 2:a på 98poäng och Kite 3:a på 91. Duktiga töser<3

km-nbk

December: Vi tränar på med vallning, lydnad och promenader. Vädret har varit skönt och snöfritt.

Nu blickar vi framåt mot ett friskt och träningsrikt 2017, förhoppningsvis utökas flocken med en liten BC-valp ❤