Igår var en väldigt händelserik dag. Först lägger vi ut annons på vår husvagn. Vi blir nerringda totalt, jag får ett gäng sms viderbefogar till mig från Fredde som jag sätter mig för att ringa upp. Tillslut kommer jag till en tjej som visar sig ha hund från For the Win. Självklart sålde vi husvagnen till henne. Världen är liten! 

På Kvällen åker jag till Finspång för att testa en avancerad rallylydnadsbana med Kite. Det var måånga skyltar som var helt nya för mig( de var tydligen mästerklass-skyltar), så jag körde bara lite fotgåendet på höger sida på den banan. Jag tränade lite FF o Zäta bland massa andra hundar och Kite höll ihop fint. Efter en stund blev Kite het och okoncentrerad och såg stel ut i höger bak. Jag avbröt träningen då. Så tråkigt att hon får ont av FF, men det är inte konstigt eftersom hon går så spänt. Vet inte hur jag någonsin skulle kunna lära om det. Ska vi kunna tävla i lydnad får jag kanske nöja mig med en plogande och studsig hund och stärka de andra delarna istället. För det viktiga är att vi får ha roligt ihop ❤

Jag åker vidare till Katta för att hjälpa henne flytta 6får till en ny hage. Fajt var nyopererad så han kunde inte göra det. De skulle flyttas ca 450m men blev några fler kilometer… Tanken var att Katta och hennes BC Ingmar skulle bromsa fåren och Kite o jag styra/putta på. Kite hämtade de fint i hagen och fick lugnt o fint ut de genom grinden. De försöker svänga runt ett litet hus där Kite styr upp de snabbt. Vi får ut de på vägen som de följer i kanske 50m. Sen trycker de sig förbi Katta o Ingemar och väljer så klart värsta tänkbara väg – nämligen ut på Rejmyre-vägen där det är 80km/h. Katta går efter och jag tillbaka till gården för att bli körd till andra sidan fåren. Jag vågade inte skicka Kite på ett hämt med tanke på trafiken och underlaget, desutom var de för långt bort.  

 När vi kommer ut ur bilen springer fåren ut på en vall med högt gräs. Jag skickar Kite på en högerflank, fåren springer fortfarande bortåt så hon blir lite kort. Jag har ingen intränad look back. Har enbart sagt de några gånger i delningar, men på något märkligt sätt förstår hon att hon måste söka av vidare. Hon försvinner iväg bort bakom en kulle och tiden känns som en evighet. Tillslut kommer fåren på ett led med Kite bakom. Jag blev varm i kroppen. 

Vi får ut de på vägen och de går bra en bit, sen kommer det en bil o tränger sig imellan så kite tappar kontakt och fåren drar upp i en stenig brant. Jag skickar kite på en flank som blir på tok för vid så hon kommer ut framför fåren. Jag ropar henne till mig och styr flanken så hon kommet rätt och fåren ner på vägen igen. 

Fåren drar ut på en slagen vall där kite återigen gör en perfekt flank och tar tillbaka dem till vägen. Sedan får vi upp dem på gårdsplan där några personer viftar fåren till vägen mot den nya hagen. Därifrån tar vi upp flyttandet igen. Fåren stannar till på en badplats, Kite puttar upp dem och lämnar över ansvaret till Kattas man. Tyvärr slinker ett får förbi och hamnar utanför hagen. Jag skickar in kite i hagen så hon får hämta flocken som dragit ner till bortre hörnet. Hon flankar, viker in, inser stt det är för kort och söker sedan av hagen tills hon hittar dem i det höga gräset(helt utan stödkommandon), hämtar de lugnt och fint till grinden så den sista tackan kan komma in i hagen.  

 Jag var och är så stolt över Kite och mig som fixade det så pass bra som vi gjorde. Hon har ju knappt inte vallat på ett halvår och i princip aldrig på ”riktigt”. Uppenbarligen funkade hon bra i skarpt läge. Missförstå mig rätt, men det var himla roligt att få göra detta. Vilken erfarenhet för oss. 

Jag var väldigt orolig för hur Kites kropp skulle vara efter detta långa vallpass. Så idag gick vi en lång(90min), lösgörande promenad i blåbärsris så jag kunde stretcha igenom henne ordentligt. Hon var mjuk och fullt rörlig. Lyckan var total. Hon har dock sovit hela dagen idag. Det förtjänar hon ❤