Min duktiga lilla lus. Mycket är ringrostigt men det finns många fina glimtar. Framförallt är jag så glad att hon fortfarande har kvar sin fart och intensitet, men gladast är jag över att hon kopplat på huvudet igen och inte bara skriker rakt ut när något blir svårt eller tråkigt. Det är så kul att träna hund igen !

Fjärren går stadigt framåt och vi kan göra 7 skiften på 6meters avstånd i Bia-bädden. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen vidare. Antingen komma ut på fullt avstånd med korgen som hjälp eller börja jobba bort den redan nu. Hon känns lite beroende av den för att få till skiften samtidigt som den hjälper henne att förstå kriterierna. Jag upplever att det blir mindre frustration i korgen. Så nu i skrivande stund känner jag att jag kommer jobba mig ut på fullt avstånd i korgen och sen successivt jobba bort den =)

Hur hade du tänkt kring detta?

Fria följet får bli lite som det blir. Kite vill gå med huvudet rakt upp även att hon inte orkar det speciellt länge och dippar efter en stund för att andas och faller samtidigt fram i en trängande position. Jag försöker att belöna det när hon lugnt söker min sida på promenader för att ändra känslan, men så fort det är på planen blir hon taggad ut i öronen.

Endel tugg fortfarande men det har minskat en hel del. Så jag fortsätter min hålla-träning och trycka föremålet i min hand istället för att jag ska dra i det och hon ser det som en kampleksak.

Vi tränar vidare och siktar på tävling till hösten =) fritt följ louise kite ff.png