Äntligen kan jag säga att vi är igång igen, vi har tränat lydnad 4 dagar i rad. Det är alltid svårt att komma igång efter ett långt uppehåll tycker jag. Dels känner jag mig lite ringrostig, jag har inte haft någon tydlig plan och inte vetat var vi ligger i träningen.

Jag har i fyra dagar tränat inomhus, ganska basic. Jag vågar fortfarande inte köra fartmoment och känner att det inte är där vi behöver lägga fokus än.

Jag har fortfarande inte skrivit någon konkret plan men har en uppbyggnadsplan i skallen. Just nu jobbar jag med inlärning av ”kind-mot ben” både i stadga och rörelse. Kite tycker det är riktigt kul, jag har redan lagt på kommando och lite störning som ex pendlande hand.

Jag skrev för ett tag sedan att Kite hade kvar sina ljud och sin frustration. Jag har två mål med träningen nu, det ena är att hon ska känna efter och inse att det inte gör ont – något jag tycker hon verkligen gör. Idag gjorde vi måånga fjärrskiften helt utan skall och gnäll. Något som inte hänt på säkert ett år !  Alla skiften blev inte rätt och stadgan är, rent ut sagt usel. Hon är glad och avslappnad i allafall, något som glädjer mig. Visst tar hon i från tårna i skiftena, men förut skakade hon i varje position för hon var så spänd!

Det andra är att jag bryter när hon börjar hetsa, när hon faller tillbaka i gammalt hjulspår. Mjukt och fint säger jag näää, går ur positionen och bryter henne. Hinner hon hetsa en massa ber jag henne lägga sig  och vänder mig bort från henne och tar några djupa andetag, sedan vänder jag mig om med ett leende och fortsätter träningen. Det har funkat kanon, ett exempel är fjärren. Igår sa jag ifrån när hon hetsade för mycket, ofta i )sitt-ligg-sitt) idag hade vi inga ljud där !

Jag tror Kite behöver tydliga ramar för vad som är okej och inte. Jag upplever att hon blir ganska stressad av att bara få bekräftelse för vad som är rätt men inte vad som är fel/ ej uppskattas. Eftersom Kite inte upplever mina sociala belöningar som belöning så blir det ju inga belöningar i en kedja enligt henne. Att då inte kunna bekräfta henne i ett helt elit-program gör att hon blir väldigt osäker.

Kommer jag nu börja berätta när jag ogillar något kommer hon få mer förståelse att utebliven belöningen inte betyder fel – hoppas jag. Hon har hittills tagit det väldigt bra och blivit lugn att mina ”korrigeringar”.

Kite är en perfektionist och vill alltid göra rätt, får hon inte bekräftelse när det är rätt antar hon att det är fel. Precis som hennes matte med andra ord. Är någon tyst och bara granskar blir jag jättenervös och stressad. 

Det är så kul att vara igång igen, jag ser verkligen fram emot ljumna sommarkvällar med mina fina vänner på bruksan ❤

 

Små filmer från träningar kan ni se på min instagram – LKarlgren