Ni som följt mig här vet att jag sökt veterinär och fysterapeut med Kite. Veterinären hittade lite inflammationer och remiterade mig vidare till fysterapeuten.

De hittade heller inga större fel. Lite inflammationer och smärtor här och var. De satte in rehab med framförallt korta koppelpromenader, vattentrask och vibb. De sista två gångerna haltade Kite när vi gick därifrån.

Två fantastiska bloggläsare hörde av sig till mig på en och samma dag. En via mail och ifrågasatte hur jag kunde rehaba en hund man inte visste vad felet var och en fantastisk tjej ringde och berättade om sin hund med liknande besvär. Den hunden satt man också in rehab på utan att veta exakta orsak till sjuksymptom, det slutade med att bicepsen brast men den ordinära skadan satt i bakbenet.

Självklart ville jag veta vem de träffat och om hon kunde hjälpa mig och Kite. Jag ringde Therese som fysterapeuten heter och pratade evighetslänge. Det fanns hopp. Jag bokade en tid och packade in mig, systeryster och Kite i bilen och åkte till Norrtälje.

Vi började med en lång och ordentligt rörelseanalys i skogen. Bara att vi började med en promenad ut i skogen gjorde Kite mer avslappnad än vanligt. Hon studerade framifrån när Kite gick på höger sida, vänster sida, i skritt, i trav, från sidan och ännu lite mer fram/bakifrån.

 Tillbaka på mottagningen gjordes en ordentlig koll av hela kroppen, alla muskler mättes, alla leder sträcktes och böjdes. Kite var lugn och avslappnad, något hon inte brukar vara när hon blir undersökt eller klappad av någon. Om det var Therese goda hand eller min hanteringsträning som gett resultat är svårt att säga, men det var fantastiskt att se Kite ligga och blunda hos Therese mellan varven.

När Therese började bli klar konstaterar hon att Kite är trasig, väldigt trasig och har varit under lång tid. Den primära skadan är  partiell ruptur i m.semitendinosus höger bakben. Det säger inte mig så mycket men av Therese ansiktsuttryck när hon kände på höger ben så var det inte bra! Av denna skada har hon överbelastat alla andra ben i tur och ordning.

 Saxat från journalen:

Jag har inte tagit med alla de mindre symptomen;  förkortad muskulatur och inflammerade muskelfästen, utan begränsat det till de större problemen.

Kraftigt kontraherade höftsträckare, m.gracilis och utåtrotatorer båda bakbenen. Troligen multipla fiberbristningar i ffa. m.gracilis och m.quadratus femoris HB. Kraftigt kontraherade m.biceps brachii båda fb. På VF även inflammerad och svullen infästningssena. Omfattande förlust av muskelmassa på höger sida; halsspolar, bröst- och ländrygg, utåtrot. (hö ½ av vä) och HB (saknas 1-4cm i omfång jmf. med VB). Merparten av muskelförlusten HB i höftsträckarna. Bäckenrotation: 1cm åt vä + tippat 1cm åt vä.

Med min berättelse, fynd av olika gamla skador på muskelatur och studerade bilder/filmer har skadan fastställts skett under Kites första levnadsår, troligast kring 6-7månader. Jag har ju sagt att Kite står står som en get och rör sig märkligt men tänkt att hon är anatomiskt byggd på detta vis.

 

Kite valp

Här är Kite ca 4månader och har en fin, rak rygglinje.

kite 9,5 mån

Här är Kite 9månader. Hasarna är inåtroterade, bakbenen under sig och korset börjar slutta.

 

kite 18 mån

Kite 18månader. Här börjar det synas att korset är riktigt brant.

Allt detta kan förklara många tråkiga beteenden vi stött på i lydnaden. Blandannat att vi inte fått till fjärren – det gör för ont helt enkelt. För hon har ju alltid kunnat gjort några enstaka skiften och har haft stor förståelse för rörelserna.

I fria följet har hon ju gått studsigt och stötigt. Detta för att Kite inte kan gå på rakt spår, när Therese studerade henne när hon skulle gå brevid mig drar hon hela tiden åt ena hållet och ”hoppar” tillbaka i min riktning för att kompensera att hon flyter iväg. Något som konstaterades på första Talanglägret jag var på men då konstaterades belöningsförväntan på ett visst ben.

Jag tycker det är så spännande.

Likaså att vi fått in så mycket frustration i stadgeövningarna. Ju fortare Kite har sprungit och ju mer hon tagit i desto mindre har hon känt i musklerna. Så fort hon stannat har det gjort ont och hon har ljudat. Stackars, stackars hund känner jag.

Det som är så lustigt är att jag varit med om detta en gång tidigare, med Tova. Hon började plötsligt bli väldigt het i träningen och använde benen mer än hjärnan. Jag rådfrågade vad det kunde bero på – belöningsförväntan. Byt till tråkigt, hårt godis. Någon vecka senare höll Tova på att dö i en långt gången livmoderinflammation.

Vi måste vara observanta på våra arbetsmaskiner. Har vi högt presterande hundar och de förändrar sina beteenden i träningen. Försök att analysera, kan den ha ont? 

Nu har jag bytt rehabmetod på Kite.

Dagliga promenader offroad i skogen, 60-90minuter och därefter stretching av bakbenen och töjningar fram. Fortsätt med Rimadyl för smärtlindring. Eventuellt behandla VF m.biceps brachii med novafon hemma i mån av tid.

Behandling hos Therese: påbörja intensivbehandling med elektroterapi (skadad och kontraherad muskulatur) & ultraljud (svullna och inflammerade senor). Eventuellt kompletterande behandlingar med ljus- och elektromagnetterapi.

Så nu åker jag upp till Norrtälje 14-16/3 och 29-30/3 för detta. Ska bli så spännande och se om det hjälper på Kite. Kan säga att redan nu går stretchingen så mycket bättre och hon börjar bli mer rörlig i alla muskler. Dessutom älskar både Kite, Tova och jag alla dessa skogspromenader vi går nu.