Jag skrev ju för en tid sedan om Kites urdåliga fjärr och jag skulle kampanja den och att all den träningen skulle dokumenteras. Så har det tyvärr inte blivit, inte att jag glömt att dokumentera utan ”glömt” att träna det. Hur kan det vara så motigt att ta tag i något så svårt ?

Visst har jag tränat fjärren men inte alls så strukturerat som jag tänkt. Bakåtrörelserna börjar dock lossna och någon liten förståelse har börjat visa sig. Men i x – ståskifte får vi alltid ett framåtsteg.

Jag har börjat plocka in en övning som min duktiga uppfödare tipsade mig om förra sommaren som inte alls fungerade då, men har börjat fungera nu.

Idag gjorde Kite en fjärr med låsta bakben för första gången i sitt liv! Visserligen i köket på kanske två meters avstånd, men bakbenen var låsta i alla skiften. Om alla miljontals pusselbitar faller på plats kommer fjärren bli bra tillslut, tror jag.

Träning ger färdighet