Jag känner mig uppgiven, besviken och splittrad. Jag har laddat för detta U-SM sen jag fick reda på att det skulle ske, vilket är typ november förra året ! Vi har tränat, planerat, drömt och fantiserat om denna helg. Men nu har det gått i stupet. Jag har haft på känn att Kite är på väg in i löp, men jag har inte haft superkoll på hennes löpcykel. Men igår under ett fantastisk lydnadspass där allt stämde, slänger hon sig plötsligt om i rutan och tvättar rumpan. FAN FAN FAN var min känsla då, fram och titta. Svullen men inget blod, tårarna började rinna. Min stjärna som jag skulle dela denna roliga helg med kommer inte få delta. Inte ens följa med. Hon fick några godisar utspridda i rutan och jag gick till våran uteplats och satt mig på en stol. Vad gör lill-fröken då ? Jo hon väljer metallapporten(som hon hatar) som ligger brevid träapporten och kommer till mig.
Alltså den hunden ❤

14 kite

Det är astöntigt och larvigt att bli ledsen över en sådan sak. Hon är ju förtusan frisk och kry, men just där och då kändes det som himlen ramla ner.

Men jag och Tova kommer åka, vi ska starta lydnadsklass 2 och nybörjarklass i rallyn ! Det är absolut inget fel på min bästis Tova, det är bara det att med Kite är det något speciellt! bild 3

Det ska bli superduperkul att åka en helhelg med Sofia och Jossan till Uppsala och träffa alla fina vänner och cyber-kontakter! Nu ska vi bara tagga om och träna Tova de här sista dagarna, jag vet att hon alltid ställer upp på mina påhitt ! Hon kommer nog bli glad att slippa lillsyrran…

bild 1 bild 2