Idag åkte jag och hundarna till min syster för att fira Lukas. Hundar och barn får vara separerade så mycket det går. Barnen åkte på fotbollsträning och vi tog en långpromenad. Jag såg för första gången ett träd som välte av blåsten, mäktigt och otäckt! Glad att vi inte var under det!
Väl hemma igen var barnen glad och uppspelta. De spelade bandy på vägen och vi drack kaffe på uteplatsen. Kite mös i mitt knä. Lukas kommer fram och ska säga något. Då händer det som jag borde ha lärt mig alltid händer. Det klipper, Lukas lägger handen på Kite och Kite gläpper käften, hennes tunga nuddar Lukas panna. Tårarna sprutar och Kite skäms.
Vi alla är så medvetna om Kites rädslor och brukar vara duktiga på att förebygga. Men det går så fort, jag skäms så otroligt. Det är mitt ansvar som hundägare att det inte ska hända. Jag vill ju skydda både barn och hundar från varandra. En olycka händer så fort. Hur hanterar ni dessa problem?
Kite älskar barnen, på avstånd. Hon tycker om att titta när de leker men hatar när de vill klappa på henne. Stackars Lukas och stackars Kite !
Här leker Natalie med hundarna under kontrollerade former. Nattis älskar hundarna och kommer bli en fantastisk hundtränare när hon blir stor. Så länge händerna är under Kites huvud går det bra!
Ingen kul situation! Skoja är ju inte så men jag är alltid på min vakt med henne då hon är en osäker hund. Hon är ju värst med andra hundar. Men jag jobbar på ungefär samma sätt.
Jag skulle tex vara väldigt noga med att inte ha henne i knät med barn i närheten! Jag ser att hon tar stryka genom att sitta hos mig och hanterar det sämre än om hon är på backen.
Barn får aldrig leka med henne. De får kasta godisregn till henne, så att barnens händer som rör sig blir positivt.
Sedan har jag lärt henne att alltid ligga bakom mig eller under min stol i situationer. det gör att jag alltid har koll på det som händer och hinner med och hon är trygg med att jag får agera och skydda henne.
Om hon gör dumheter markera jag starkt att det inte är ok utan att skrämma henne, men är extremt tydlig med att man inte hanterar saken på det sättet.
Ju osäkrare hund jag har ju mer noga är jag med att vara tydlig med vad som är ok och inte. De lever mer i svart eller vitt världen.
En svår sits. Detta är ngr sätt jag jobbat med Skoja och det har fungerat väldigt bra.
Nu händer det nästan aldrig ngt för att hon vet vd som gäller. Jobbiga situationer löser man genom att be om hjälp genom att gå till mig eller lägga sig bakom/ under mig.
Jag är inte den som ska lösa allt och få henne älska det ena eller det andra. Utan accepterar den hon är och lär henne hantera det på sätt där hon inte behöver möta det som är tufft utan lämnar över det till mig!
Hoppas du fått ngn tanke!
Kram