Idag åkte jag och hundarna till min syster för att fira Lukas. Hundar och barn får vara separerade så mycket det går. Barnen åkte på fotbollsträning och vi tog en långpromenad. Jag såg för första gången ett träd som välte av blåsten, mäktigt och otäckt! Glad att vi inte var under det!

Väl hemma igen var barnen glad och uppspelta. De spelade bandy på vägen och vi drack kaffe på uteplatsen. Kite mös i mitt knä. Lukas kommer fram och ska säga något. Då händer det som jag borde ha lärt mig alltid händer. Det klipper, Lukas lägger handen på Kite och Kite gläpper käften, hennes tunga nuddar Lukas panna. Tårarna sprutar och Kite skäms.

Vi alla är så medvetna om Kites rädslor och brukar vara duktiga på att förebygga. Men det går så fort, jag skäms så otroligt. Det är mitt ansvar som hundägare att det inte ska hända. Jag vill ju skydda både barn och hundar från varandra. En olycka händer så fort. Hur hanterar ni dessa problem?

Kite älskar barnen, på avstånd. Hon tycker om att titta när de leker men hatar när de vill klappa på henne. Stackars Lukas och stackars Kite !

20140413-212258.jpg

20140413-212320.jpg

20140413-212336.jpg

20140413-212345.jpg

Här leker Natalie med hundarna under kontrollerade former. Nattis älskar hundarna och kommer bli en fantastisk hundtränare när hon blir stor. Så länge händerna är under Kites huvud går det bra!