Kite min lilla klanthund halkade omkull för en vecka sedan och drog på sig en rejäl hälta. Men jag kände ingen värme eller svullnad och jag kunde böja benet utan problem. Därefter drog jag slutsatsen att det kanske var en lättare streckning eller något som kunde vilas bort. Så en vecka i koppel(nästan). Jag var kanske lite slarvig mellan varven vilket jag självklart ångrar till tusen nu.

Imorse hade det gått en vecka men hennes gång var fortfarande inte helt ren. Så jag ringde till veterinären för att samråda. De tyckte jag skulle komma in och kolla. Väl där kände, klämde och böjdes benet och vi övade vänstervarv inför stränga ögon. Efter varje böjning blev Kites gång allt sämre och sämre. Utan att veterinären sagt något om vad hon tror utbrister hon, vi måste söva och röntga.

VA ?!?

Snabbt får hon en spruta och somnar, tankarna snurrar hysteriskt i huvudet. Är hon trasig, vad har jag gjort, lösa benbitar, åratal av rehab mm.. Jag är med under röntgen, vi vrider och vänder i alla möjliga vinklar. In i rummet igen där hon får en uppvakningsspruta, tiden är evighetslång innan hon måste väckas med godmorgon-ruskningar, vissel från vet och övertalning från mig.

Veterinären säger att det bara är en inflammation i armbågen. Inget trasigt eller konstigt kunde skådas på plåtarna. En lättnad släppte mitt hjärta. Minst en veckas STRIKT koppelvila med enbart kiss-rundor, är hon då ren får hon börja gå längre koppelpromenader och där ska vi träffa Marie Söderström på Dynamic Rehab för uppbyggnad av henne igen. Minst tre veckors uppbyggnad innan vi får valla igen. Så tävlingskursen för Karin Mörling får vi hoppa av 😦

Men nu är fokus på att hålla Kite lugn och fin, lite vittringar kan vi säkert göra för att stilla suget lite grann…

20140204-200807.jpg

Trött liten hund, undra om hon är så där trött och avslappnad om två veckor ? 20140204-200845.jpgHundar i koppel är inte lätt…