Rutan, ett häftigt moment i tävlingslydnaden, men ack så svårt. Få hunden att springa fort, fort ut till en diffus punk mellan fyra konor. Om det är svårt för jag aldrig lyckats lära en hund det och jag har mina mentala spärrar eller att det faktisk är riktigt svårt kan jag inte svara på. Jag har alltid fascinerats av klockrena rutor. Speciellt när hundarna själva, frivilligt söker upp den. Men ändå har jag ingen klar målbild hur jag vill att min ruta ska se ut. Eller hur jag ska komma dit!

Nu har jag en vecka kvar på online-kursen med rutan i fokus. Just nu tränar jag bara springa rakt ut från mig.

Jag har äntligen tagit mig i kragen och börjat träna det. Någonstans måste man ju börja. Och vad är bättre än när man får respons på sina träningspass och kan ställa obehindrat med frågor!

Att Kite klarade rutan i klass 2 var nog mest tur. För vi hade ingen säkerhet alls i momentet. Ibland stannade hon innan, ibland runda hon en kon, ibland stannade hon djupt och fint. Och på tävlingen la hon sig plattfall precis på snöret. Men tog en omdirigering. Nu ska det bli ändring och vi ska träna in snygga, djupa rutor : )

20130708-023556.jpg