Vardagen är tillbaka

I torsdags var första dagen jag jobbade sedan Lynn flyttade till oss. Jag skulle på utbildning och Lynn fick vara hos min snälla syster. Det hade gått strålande, hon fick umgås med mina syskonbarn, hälsa på katter och busa i Angelicas fina trädgård.

I fredags jobbade jag eftermiddag och vi fick känna på den riktiga vardagen. Lynn väckte oss tidigt, vilket var väldigt skönt. Vädret var helt fantastiskt. Vi tog en liten morgonrunda, matade höns och får och passade på att leka lite ute. När det var dags för Lynns förmiddagslur åkte jag till skogen med Kite och Tova. Väl hemma hade inte Lynn sovit klart när jag stretchat Kite så vi hann med ett litet vallpass också. Vi fokuserade på delningarna, ibland blir hon fortfarande väldigt vid i dem. Kite och jag var nöjda efter passet.

kite-oskarpa

När vi kom in igen var det en nyvaken liten tjej som kom ut-rultande från sin koja. Vi gick bort till ängen vid vårat hus, det var lä vid kanten och vi var ute länge och njöt av vädret. Lynn och jag gjorde några små bus-pass innan det var dags för mig att jobba och Lynn att sova igen. Husse stämplade ut tidigt och möttes av en nyvaken valp. Så skönt att hon är så trygg att det funkar att lämna henne kortare stunder.

nyvaken-lynn

Nyvaken liten Lynn

lynn-tova

Beundrar storasyster

tova-workdogs

Kloka, fina Tova ❤

kennel-come-to-me-merry-lynn

ftw-kite-ctm-lynn

Hejhej 🙂

Lilla Lynn

lynn-fin-kennel-come-to-me

Tiden går så fort. Nu har Lynn bott här i nästan en vecka. Vi har lagt tiden på att lära känna varandra, landa i nya hemmet och hitta dagliga rutiner. Vi har haft små lekpass och känt på lite olika material, mina händer är väldigt populära… Jag har lite beslutsångest i vilket beteende jag ska börja forma. Jag har belönat lite nosduttar i handen, väldigt praktiskt att presentera när hon vunnit en leksak eller när jag ska bära ner henne för någon trapp. Valpar backar ju ofta undan när man ska bära upp dem. Stoppa huvudet i halsbandet står nog högt på listan. Halsbandet är nämligen inte så populärt 😉

Lynn börjar bli mer framåt mot Tova och Kite. Även om Kite morrar till henne skäller Lynn tillbaka och kämpar för att få igång henne. Ska bli spännande att se om Kite tinar mot henne snart. Jag tror och önskar hon kommer göra det.

lynn-bus-tova

Kom igen Tova

lynn-bus

Snälla, snälla lek med mig !

 

 

Snällaste Tova

Tova är en klok gammal dam. Hon har checkat av Lynn några dagar nu, hon har varken sagt bu eller bä till henne. Kite morrar och skäller högljutt så fort Lynn närmar sig.

Idag släppte Tova till och började busa lite smått med Lynn. Hon är så mjuk och försiktig med henne. Hon har med tidigare valpar (Bee & Kite) byggt upp dem långsamt och noggrant. De får klättra, slita, dra och vinna innan hon börjar försvåra leken och bli tuffare. Jag hoppas hon kommer ha samma tålamod med denna valp. Jag är lite orolig med tanke på att jag vet att hon har ganska ont i sitt ben. . pusskalas

 

Jag tycker det är så spännande med hundarnas tankar och språk. Det är väldigt märkligt att Kite blivit så socialt inkompetent med tanke på att hon haft sådana duktiga språkdjur runt sig. Kite gillar inte många hundar, men när hon väl börjat gilla någon så skäller hon dem i fejset. Då är det ingen som vill leka med henne kan jag lova 😉 Hon är dock duktig på andra sett, det går att läsa henne som en öppen bok i alla vardagssituationer för hon är så tydlig.

kit minspel

Humör redan som liten..

Det här inlägget skrev jag när Tova släppte in Kite ❤

Filmer och bilder kommer upp dagligen på instagram, Lkarlgren om ni vill kolla.

 

5 årskalas

Idag fyller min finaste fågelunge 5 år. Tiden har gått så makalöst fort. Hon är verkligen en speciell tjej som förgyller min vardag varje dag.

Idag har vi firat med ett lydnadspass, lite fårjobb och en tur till skogen med korvgrillning och uppletande. I samband med att Kite fyllde ett köpte vi får och nu när hon fyllde fem fick hon en lillasyster. Hon är inte lika glad över vårat val av familjetillskott 😉

Grattis alla fågelbarnen på 5års-dagen ❤

Välkommen Lynn

Äntligen har flocken utökats. Lynn har nu bott här en dag och det har gått väldigt bra. Det är en glad och cool liten tjej vi har att göra med. Det ska bli så spännande att lära känna henne och se vem hon blir. Min plan är att vi ska valla och träna lydnad.

Tova och Kite är väl inte riktigt lika glada som jag är för tillskottet. Kite gör allt för att undvika henne, går lovar och gömmer sig i sin biabädd. Tova är med och umgås med Lynn men har inte släppt till och börjat leka än. Fortsättning följer på det 😉

lynn

Come to me Merry Lynn

louise-lynn-tova-kite

Jag och mina tre tjejer ❤

 

 

Vallhundsföreläsning

Idag har jag varit på clinic för Karin Söderberg. Ämnet för dagen var ”Starta upp sin vallhund”. Vi började dagen med teori i en fin kurslokal på ridanläggningen i Smedstad. Det var ett helt nybyggt stall med två stora, uppvärmda ridhus. Vi började prata om hantering av fåren och att det alltid är viktigt att se till deras bästa i alla situationer. Hundarna startades upp i lina för att öka chansen till lyckade beteenden och minimera riskerna till misslyckanden och tjuvrusningar. Vikten att av lägga upp träningen med goda förutsättningar poängterades, tex att man som förare ständigt ska läsa fårens riktning innan man skickar på en flank.

Allting i träningen byggs på två grundpelare, gå med djuren och flankera. Därifrån byggs hämt, drivningar, delningar, fållningar mm. Vallningen delas upp i detaljer som sedan byggs ihop till en helhet. Väldigt lik övrig hundträning jag håller på med.

movallaren

Jag ska gå tillbaka lite med linarbete och stärka upp skillnaden på stå/ligg. Kite är en hund som i många lägen gärna går med handbromsen i så där tänker jag att jag kan hjälpa henne lätta på den med hjälp av linan istället för upprepade kommandon som jag gör idag.

Ska även testa lite nya tips i delningarna. Även om delningarna går bättre nu för tiden så blir Kite ofta väldigt vid när hon börjar inse att vi förbereder oss för delning. Det är säkert en kombination av osäkerhet i när-arbetet av fåren och en oförståelse för uppgiften.

Känner mig väldigt pepp på att gå ut och träna mer vallning nu, har känt en tid att jag inte riktigt vetat vad jag ska göra i fårhagen. Detta var den perfekta boosten för oss nu. Även att bli påmind av vikten av noggrannhet och grundövningar var ju perfekt nu när det kommer in en valp i hemmet snart.

vallhunden-bee-2vallhunden-bee

Dagen flöt på med söta små valpar och unghundar i olika utvecklingsfaser ute i ridhuset och avslutades med sammanfattning av dagens alla uppgifter inne. Karin visade även upp hur målbilden för en ”färdig” vallhund ser ut. Det var min idolhund Bee. Hon var så häftig, Karin ska snart tävla VM med henne. Tänk att den lilla tösabiten bodde hos mig i 5 månader.

Stort tack till ÖVK’s trivselkommitté som ordnade denna fina dag.

Träningshelg i Värmland

I fredagsmorse åkte jag till Motala och mötte upp Ida. Tillsammans for vi upp till Karlstad i Värmland. Där träffade vi Louise, Sabina, Jennifer och Madelaine i Dogorama-hallen för några timmars lydnadsträning. De laddade för tävling som skulle hållas på lördagen. Jag fick med mig många bra tips och tankar hem. På kvällen hade vi pizzamys hos Louise och snicksnackade ifatt hela kvällen.

jennifer-nero

Det blev tidigt upp på lördagen för att åka till Dogorama och kolla på tävlingen. Jag såg eliten och alla var så duktiga, de platsar verkligen i landslagsgruppen! Det ska bli så roligt att testa mina nya verktyg jag fått med mig av tjejerna. När deras klass var klar(jag missade tyvärr Idas debut) åkte jag till Maria Berglund med kennel Come to me för att gosa med valpar. Väl där träffade jag även Anna Åström med bloggen Fantasium. Det var så häftigt att träffa någon man följt så länge. Jag minns när jag satt i klassrummet på gymnasiet(~2006) och tittade på Annas fina bilder. Minns en gång när jag kopierade en av bilderna på Aska och publicerade på min bilddagbok med texten – Någon gång ska jag med ha en Border Collie.

Någon av flickorna ska flytta hem till mig ❤ Foto: Anna Åström

Vi mös med valparna, gick en lång skogspromenad på 1 timme & 45minuter, tittade på valparnas äldre syskon Pi och Björn i fårhagen. Kite fick även köra ett varv, roligt och väldigt nervöst att köra på andras får. Jag får sådan prestationsångest, men det gick bra för att ha varit så länge sedan vi testade våra vingar utanför hemmet. Anna och Maria knäppte fina bilder.

kite-vallar

For the Win Kite                      Foto: Anna Åström

Rhea, Lyn, Pi, Björn, Orion och Kite.        Foto: Anna Åström

kite-vallar-2

Foto: Maria Berglund

Efter vallningen gick vi in och mös mer med valparna. Maria bjöd på god mat och fika. Efter det hängde vi lite till med valparna. Blev en lång dag med andra ord. Åkte hem till Louise och Ida där vi käkade lite och däckade i soffan.

På söndagen tog vi lite sovmorgon innan vi gick till närliggande fotbollsplan och tränade lydnad. Jag gjorde lite vittring, apporteringsträning, tomskick och koncentration i ff. Perfekt att få testa de nya verktygen med Louises hökögon och påminnande ord.

Vi avslutade trippen med lite valpgos hos Maria innan vi åkte hem till Östergötland igen. Himla bra helg ❤

Fler bilder från helgens träning finns på Workdogs facebook-sida.

 

Utmanande lydnadsträning

Det är så härligt att vara igång med lydnaden ordentligt nu. Kite och jag börjar synka ihop oss och landa i gängorna igen. Det har tagit längre tid än jag trott efter hennes sjukskrivning, men nu börjar det kännas bra.

Idag tränade jag med Johanna på brukshundsklubben. Solen sken och fåglarna kvittrade, dock blev det fort kallt när solen gick ner bakom trädtopparna.

Vi började med en liten promenad och check av dagens lite flytande planer, vi kom fram till att utmana oss och träna moment som är lite svåra och otäcka att träna utanför sin comfort zone. För min del är det absolut fjärren, jag blir nervös och stressad. Kite har ganska dåliga skiften, piper och byter gärna skifte lite tidigare än jag sagt något.

Kedja är med svårt, att släppa igenom detaljer som inte är bra och att inte kunna stötta upp med godis när temperamentet blir för hett. Dock har vi kommit fram till att det på sikt blir så mycket bättre när jag helhetstränar och inte petar. Pet leder bara till att vi får belöningsförväntan och osäkerhet när belöningen uteblir.

Vi fick till 4 pass var idag. Vi satt klockan på 10min.

Pass 1: Rundamoment och fritt följ

Pass 2: Fjärr och Tomskick/Rutan

Pass 3: Momentcheck på vittring, dirigeringsapportering, inkallning med stå & ligg, zäta och fritt följ.

Pass 4: Kedja fritt följ, inkallning med stå & ligg, rutan med target i tomskicket, dir-apport och avslutade med runda konen i rundamoment. Kite var riktigt trött och hade lite svårt med koncentrationen och balansen i kroppen. Hon jobbade på bra ändå och kokade inte över.

Delarna som behöver förbättras:
Stoppen i inkallningen
Ingången i inkallningen
Nerligget i rutan (morr/pip/heschande)
Ingången/ff i inkallningen efter rutan
Tugg på apporterna

Godbitar:
Landade mitt i rutan båda gångerna
Konskicket i dir-apporten
Bågarna till apporterna
Runda konen i kedja

Det är roligt, utmanande och jäkligt svårt. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå mig på Kites ljud. De kommer främst i rutan och fjärren. Är det stadga som är så tråkigt?Belöningsförväntan ? Är det osäkerhet?  Om det är osäkerhet, baseras den då på att hon inte vet vad som förväntas av henne, att jag går rakt mot henne efter skifte, förstår hon inte skillnaden på rätt och fel? Ja analyserandet kan ältas i en evighet. Just nu får hon låta och jag stöttar med att säga att hon gör rätt och att hon ska fortsätta vara i sin position. Jag tänker att hon får bekräftelse men inte ökad belöningstanke. Vi ska mata på 2 veckor och se om ljudet ökar eller minskar.

 

Vägen är ofta krokig

Vi är många som jobbar med inlärning av de nya momenten nu. Det florerar många filmer med perfekta nya moment. Jag tror dock inte allas väg är spikrak, de flesta möter på större eller mindre svårigheter på vägen.

kite-runda-norrk

Foto: Josefine Engman

Kite och jag har mest jobbat med runda-momentet av de nya momenten. Vi har nog testat alla problem man kan tänkas ha och än är inte momentet klart. Ska nämna några av nötterna: springa till hopp, ta apporterna, stanna vid kon, vända om innan kon, stor båge runt kon, missa apporterna på vägen tillbaka, ta apporten men missa hindret, slänga sig bakåt i apporteringsdirrigerings-båge och stanna frivilligt på vägen tillbaka efter kon. Det finns säkert ännu fler problem i detta moment och fler vi kommer stöta på under vägens gång.

Bloopers från rundamomentet 😀

Jag har gjort om min plan ganska mycket under vägens gång. Jag trodde absolut inte Kite skulle ha det SÅ svårt att springa till konen med ströningar på sidorna med det är tydligen ybersvårt. Tror det är att avståndet är så långt och hindrena så nära som gör att hon låser sig vid att det är dem. Kite älskar även både apporterna och hopphindren, hon önskar nog hon var en agilityhund ibland.

Det första jag valde att göra var att bygga upp värdet för konen, trixet blev cirkla runt. Det har även gjort att hon fått en förståelse för att hon ska vara nära konen och hon har börjat bromsa lite innan hon svänger. Ganska fort la vi på apporterna som störning. Vi är fortfarande på stadiet att öka avståndet från kon och flytta ut apporterna. Konstig nog upplever Kite det lättare när apporterna är närmare kon än långt ifrån.

Nästa svårighet kommer nog vara att få Kite att stanna på rätt avstånd efter konen. Hon kommer antingen satsa för att springa så fort som möjligt tillbaka eller stanna själv vid konen. Jag måste få henne att förstå att stoppet ska komma ett par meter efter konen.

Det är detta som är charmen med hundträning tycker jag. Allt analyserande, tänkande, planerande och utförande. Planera, testa, utvärdera, förändra och testa igen.

Vi har även tomskicket (spring 10meter rakt ut) och de nya gruppmomenten. Vi har testat något pass på vardera moment och de har hittills gått bra, men avvaktar lite med dem tills Kite fått mer förståelse för runda. Annars är risken att hon kommer börja blanda ihop dem.

Kites hälsostatus

Denna vecka har det blivit mycket lydnadsträning, till vår stora glädje. I måndags tränade jag själv på fotbollsplanen, i tisdags med Johanna i Söderköping och i onsdags med Jossan och Johanna i Norrköping. I torsdags stretchade jag igenom Kite och hon hade full rörlighet och mjuka muskler trots belastning från de  tre långa passen fritt följ dagen innan.

Förstå min glädje att hon fixat tre dagars lydnad.

Jag jobbar 12timmars pass nu och då blir det tyvärr inte så mycket träning. Vi har gjort små inomhuspass med fjärr och ordförståelse på kon / apporter.

På måndag kan jag valla igen, det är tyvärr för mörkt ute de dagarna jag jobbar förmiddag. Längtar, hon har gått så bra sista tiden. Min fina lilla hund ❤

kite vallar

På instagram kommer det ofta upp små bilder och filmer från vardag och träningspass, Lkarlgren heter jag där =)