Utmanande lydnadsträning

Det är så härligt att vara igång med lydnaden ordentligt nu. Kite och jag börjar synka ihop oss och landa i gängorna igen. Det har tagit längre tid än jag trott efter hennes sjukskrivning, men nu börjar det kännas bra.

Idag tränade jag med Johanna på brukshundsklubben. Solen sken och fåglarna kvittrade, dock blev det fort kallt när solen gick ner bakom trädtopparna.

Vi började med en liten promenad och check av dagens lite flytande planer, vi kom fram till att utmana oss och träna moment som är lite svåra och otäcka att träna utanför sin comfort zone. För min del är det absolut fjärren, jag blir nervös och stressad. Kite har ganska dåliga skiften, piper och byter gärna skifte lite tidigare än jag sagt något.

Kedja är med svårt, att släppa igenom detaljer som inte är bra och att inte kunna stötta upp med godis när temperamentet blir för hett. Dock har vi kommit fram till att det på sikt blir så mycket bättre när jag helhetstränar och inte petar. Pet leder bara till att vi får belöningsförväntan och osäkerhet när belöningen uteblir.

Vi fick till 4 pass var idag. Vi satt klockan på 10min.

Pass 1: Rundamoment och fritt följ

Pass 2: Fjärr och Tomskick/Rutan

Pass 3: Momentcheck på vittring, dirigeringsapportering, inkallning med stå & ligg, zäta och fritt följ.

Pass 4: Kedja fritt följ, inkallning med stå & ligg, rutan med target i tomskicket, dir-apport och avslutade med runda konen i rundamoment. Kite var riktigt trött och hade lite svårt med koncentrationen och balansen i kroppen. Hon jobbade på bra ändå och kokade inte över.

Delarna som behöver förbättras:
Stoppen i inkallningen
Ingången i inkallningen
Nerligget i rutan (morr/pip/heschande)
Ingången/ff i inkallningen efter rutan
Tugg på apporterna

Godbitar:
Landade mitt i rutan båda gångerna
Konskicket i dir-apporten
Bågarna till apporterna
Runda konen i kedja

Det är roligt, utmanande och jäkligt svårt. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå mig på Kites ljud. De kommer främst i rutan och fjärren. Är det stadga som är så tråkigt?Belöningsförväntan ? Är det osäkerhet?  Om det är osäkerhet, baseras den då på att hon inte vet vad som förväntas av henne, att jag går rakt mot henne efter skifte, förstår hon inte skillnaden på rätt och fel? Ja analyserandet kan ältas i en evighet. Just nu får hon låta och jag stöttar med att säga att hon gör rätt och att hon ska fortsätta vara i sin position. Jag tänker att hon får bekräftelse men inte ökad belöningstanke. Vi ska mata på 2 veckor och se om ljudet ökar eller minskar.

 

Vägen är ofta krokig

Vi är många som jobbar med inlärning av de nya momenten nu. Det florerar många filmer med perfekta nya moment. Jag tror dock inte allas väg är spikrak, de flesta möter på större eller mindre svårigheter på vägen.

kite-runda-norrk

Foto: Josefine Engman

Kite och jag har mest jobbat med runda-momentet av de nya momenten. Vi har nog testat alla problem man kan tänkas ha och än är inte momentet klart. Ska nämna några av nötterna: springa till hopp, ta apporterna, stanna vid kon, vända om innan kon, stor båge runt kon, missa apporterna på vägen tillbaka, ta apporten men missa hindret, slänga sig bakåt i apporteringsdirrigerings-båge och stanna frivilligt på vägen tillbaka efter kon. Det finns säkert ännu fler problem i detta moment och fler vi kommer stöta på under vägens gång.

Bloopers från rundamomentet 😀

Jag har gjort om min plan ganska mycket under vägens gång. Jag trodde absolut inte Kite skulle ha det SÅ svårt att springa till konen med ströningar på sidorna med det är tydligen ybersvårt. Tror det är att avståndet är så långt och hindrena så nära som gör att hon låser sig vid att det är dem. Kite älskar även både apporterna och hopphindren, hon önskar nog hon var en agilityhund ibland.

Det första jag valde att göra var att bygga upp värdet för konen, trixet blev cirkla runt. Det har även gjort att hon fått en förståelse för att hon ska vara nära konen och hon har börjat bromsa lite innan hon svänger. Ganska fort la vi på apporterna som störning. Vi är fortfarande på stadiet att öka avståndet från kon och flytta ut apporterna. Konstig nog upplever Kite det lättare när apporterna är närmare kon än långt ifrån.

Nästa svårighet kommer nog vara att få Kite att stanna på rätt avstånd efter konen. Hon kommer antingen satsa för att springa så fort som möjligt tillbaka eller stanna själv vid konen. Jag måste få henne att förstå att stoppet ska komma ett par meter efter konen.

Det är detta som är charmen med hundträning tycker jag. Allt analyserande, tänkande, planerande och utförande. Planera, testa, utvärdera, förändra och testa igen.

Vi har även tomskicket (spring 10meter rakt ut) och de nya gruppmomenten. Vi har testat något pass på vardera moment och de har hittills gått bra, men avvaktar lite med dem tills Kite fått mer förståelse för runda. Annars är risken att hon kommer börja blanda ihop dem.

Kites hälsostatus

Denna vecka har det blivit mycket lydnadsträning, till vår stora glädje. I måndags tränade jag själv på fotbollsplanen, i tisdags med Johanna i Söderköping och i onsdags med Jossan och Johanna i Norrköping. I torsdags stretchade jag igenom Kite och hon hade full rörlighet och mjuka muskler trots belastning från de  tre långa passen fritt följ dagen innan.

Förstå min glädje att hon fixat tre dagars lydnad.

Jag jobbar 12timmars pass nu och då blir det tyvärr inte så mycket träning. Vi har gjort små inomhuspass med fjärr och ordförståelse på kon / apporter.

På måndag kan jag valla igen, det är tyvärr för mörkt ute de dagarna jag jobbar förmiddag. Längtar, hon har gått så bra sista tiden. Min fina lilla hund ❤

kite vallar

På instagram kommer det ofta upp små bilder och filmer från vardag och träningspass, Lkarlgren heter jag där =)

Lydnadsträning

Idag blev det lydnad med Johanna och hennes fina goldentjej Sigrid i Söderköping. Jag fokuserade på fritt följ och runda-momentet. Vad kallas det egentligen? Känns lite långt att säga ”runda kon, apport och hopp”-momentet 😉

Körde även ett Zäta, inkallning med stå, vittring och lite apporteringsdirigering.

kanonkula-kite

Kanonkulan Kalle

kite-cirkusmoment

En tajt rundning

kite-hopp-apport

Hoppla ❤

Kite gick bra, vi fokuserar mer på helhet än detaljer för tillfället.

Vi har även en liten nöt att knäcka i ”runda”. Hoppen och apporterna är mycket roligare än konen så hon springer hellre till dem. Ska pilla lite med ordförståelse och så tror jag, känner jag Kite rätt kommer det släppa så fort hon får förståelse för momentet.

kite-rundamoment

Veterinärbesök med Tova

Tova har inte mått så bra på sista tiden, eller hon har vissa dagar varit superglad & busig och vissa trött & matt. Efter ansträngning tex bus med Kite så har Tova skakat väldigt mycket i bakpartiet. I torsdags hade vi gått en timmes promenad och några timmar senare mös vi i soffan. Då började hon skaka igen fast i frampartiet när hon satt upp. Hon la sig ner och ena bakbenet blev lite tryckt mot mig, av den lilla belastningen började hon skaka igen. Hon går även runt och flämtar hela dagarna vilket jag tolkat som smärtpåverkan. Hon orkar oftast inte heller träna något. Jag har varit lite orolig att det är senan som spökar som opererades i Juni. Jag mailade veterinären som opererade och berättade om symptomen och han bad mig ringa på måndag-morgon efter nyårshelgen. Jag ringde igår och fick tid idag, så skönt när det är kort väntan.

Jag la ut en film på Tovas skakningar på Workdogs FB

Krister började känna och klämma, så fort han provocerade i bogen började hela bakpartiet skaka. Hon var även väldigt undermusklad på det opererade benet. Vänster bak var även större än höger bak vilket även det tyder på att hon avlastar benet mycket. Jag har stretchat igenom henne, hon är inte spänd i något av de andra benen vilket känns skönt.

Krister ville gärna gå in i leden och kolla hur läget är ställt men tyvärr är Tovas försäkringspott slut så vi får vänta tills den fyllts på igen.

Jag ska ett tag låta henne vila lite och ge bogen mer tid. Hon ska få följa med på långis varannan dag i stället för varje ett tag och se om hon mår bättre av det.

Bogledsskador tar tid och som Krister påminde mig om var denna av en allvarligare typ med lösa broskbitar och skador på ligement och sena.

Ingen smärtstillande får sättas in för då är risken att Tova kommer blir orädd och slita upp skadan igen. Stackars lilla kram-björnen som måste stå ut med detta ❤

Årets första dag

Nu är 2017 här, jag har inga nyårslöften men ett mål har jag satt upp.
-Jag vill bli tryggare i mig själv och lita på min egen kunskap
Jag är ganska osäker i mig själv och tror alltid alla andras sätt är bättre än mina egna. När man hela tiden strävar efter att göra precis lika som någon annan tappar man bort sig själv väldigt mycket och det har jag gjort 2016. Iår ska jag tro på mig själv!

Jag ska självklart inte vara rädd för att ta hjälp för att utvecklas men när jag inte ens vågar välja färg på en tröja själv för någon kanske tycker den är ful är det dags att skärpa till sig 😉

kite-vallhund-bordercollie-2

Idag gick jag och min fina syster en långis med hundarna. Solen sken och luften var varm. Efter promenaden gick jag ut i fårhagen och vallade en sväng med Kite.

Jag ska sätta upp ett gäng grindar och träna lite linjer, just nu går hon jättebra med rena rörelser. Hon tar visslingarna fint och har hittat ett lugn hon inte tidigare haft. Jag hoppas och önskar vi ska få testa våra kunskaper på några IK1:or iår.

Årsresumé 2016

2016, året som blev allt annat än planerat.

I Januari var jag desperat och började allvarligt fundera på att byta sport för Kite var hemsk att träna lydnad med. Hon skrek, var stressad, hyperventilerade och var överallt och ingenstans. Dock hjälpte det bara en kort stund att testa på HtM, mitt hjärta fanns inte i den sporten och vi gled in på lydnaden igen. Tyvärr slutade många pass i tårar för mig. Även vallningen som hade gått ganska dåligt i december blev katastrofal i januari. Hon ville inte flankera och gjorde hon det var hon idiot-vid och och tillslut ville hon inte ens gå framåt med fåren. Det var många tankar som snurrade i huvudet, men de flesta ledde mot att jag trodde Kite hade ont.

I februari gick vi till veterinären, tyvärr hittades inget(var knappt en genomgång i mina ögon) men vi remitterades till en fysioterapeut. De hittade lite olika smärtsymptom bl.a inflammerade böjsenor som de ville behandla med muskeluppbyggande träning på watertreadmill, korta koppelpromenader och vila på vibb. För varje pass vi var där blev Kite bara haltare och haltare.
I februari tändes även en stjärna på himlen, Ozzi vandrade vidare till de eviga jaktmarkerna. Är tacksam att jag fick ha honom så många år i mitt liv, finaste guldgossen<3

I Mars sökte jag mig vidare med Kite tack vare fina bloggläsare. Jag kom i kontakt med fantastiska Therese på Stora och Små tassar i Norrtälje. När vi kom dit var Kite i riktigt dåligt skick, hon hade musklat av något enormt och den ökade ansträngningen på frambenen i WTM gjorde att biceps nästan hade brustit. Hon gjorde en väldigt ordentlig koll av Kite och hittade en nästan förtvinad muskel i höger bak som lätt till många andra symptom, bla korta, spända och inflammerade muskler som ledde till att böjsenorna töjdes ut och därmed blev inflammerade. Så fort vi började behandla de korta musklerna släppte senorna. Hon var väldigt snett musklad och hade även riktig tjurnacke från kompensationen av det ordinära skadan. Ni kan läsa om resan under kategorin Rehab/Sjukdom .

I April tyckte jag även Tova rörde sig dåligt, hon hade inget tryck på promenaderna och gick helst brevid mig. Hon var med min systerdotter till bruksan för att leka agility och det hade gått bra till en början men efter en stund sprang hon bara runt hindren fast viljan funnits där. Lite olika saker gjorde att jag tog henne till veterinären som gjorde blodprover mm, inget visade sig vara fel och Tova fick diagnosen frisk. Många i min omgivning trodde även jag blivit paranoid från Kite & hittade på att Tova var ofräsh.

6-louise-o-tova

Maj, Kite blev bättre och vi började träna lite smått. Vallning i korta stunder och lydnad. Dock fick vi ett bakslag, troligtvis för mycket monotont frittfölj och en för svag kropp som inte orkade balansera upp. Vi åkte till Therese på återbesök och en till behandling. Kite blev fort bra igen och jag begränsade lydnadsträningen. Tova fick sig också en genomgång av Therese. Helt klart var det något som inte stämde men det gick inte riktigt att sätta fingret på. Jag fick med ett stretchprogram hem. På ett återbesök konstaterades att alla tre ben utan höger fram hade blivit bra, hon skickade mig vidare till en veterinär. Vi fick en tid i Juni. Käslinge blev med höns

 

Juni, Tova åkte till veterinären och blev ordentligt undersökt. En rejäl sen-ruptur hittades i bogbladet och opererades via titthål. Kite och jag tränade på.

 

Juli: Ett härligt kennelläger i Fjugesta med massor av vallträning och ett roligt kennelmästerskap. Jos och jag gjorde en liten trip till Sofia för träningsmys. Kite sprang in i en traktor i fårhagen och fick en liten ruptur på biceps. Det var bara börja om med rehab och elektroterapi.

Augusti:Jag hade min livs första semester, det regnade mest hela tiden.. Den mesta av tiden las på målning av fasad på huset.  Jag åkte på tripp till Eskilstuna igen och hängde med Sofia.

September: Andra dagen tillbaka på jobbet fick jag ett ryggskott som låste hela ryggen i ett S. Jag blev sjukskriven hela sept. Jag pendlade mellan sängen och olika sjukgymnaster, massörer och naprapater. Ryggskottet var riktigt ihärdigt. Jag kunde inte ta mig till skogen men snälla vänner och Fredde ställde upp och gick promenader och stretchade Kite. Vi köpte fler får tillsammans med Jossan!

Oktober jobbade jag halvtid och det funkade helt okej. Jag började valla lite smått för det funkade helt okej att stå upp och bara dirigera. Kite har verkligen växt till sig och mognat i vallningen. Ibland kan flankerna bli lite vida men hon har ett helt annat lugn i hagen.

kite-2

November, började smått bli bättre i ryggen och började även träna lite lydnad. Kite är väldigt glad att vi är tillbaka och tränar igen, hennes matte får dock huvudbry mellan varven när frökens vilja kokar ut genom öronen. Fart och engagemang har den hunden så det räcker till en hel arme. Jag anmälde oss spontant till NBK’s KM i rallylydnad trots minimal träning, Tova helt utan. Tova kom 2:a på 98poäng och Kite 3:a på 91. Duktiga töser<3

km-nbk

December: Vi tränar på med vallning, lydnad och promenader. Vädret har varit skönt och snöfritt.

Nu blickar vi framåt mot ett friskt och träningsrikt 2017, förhoppningsvis utökas flocken med en liten BC-valp ❤

 

 

Kites fysträning

Kites muskeluppbyggnad består av backträning och träning på vibrationsplatta. Vi går på diagonalen i backarna eftersom hennes högra sida är klenare än den vänstra.

Backträningen har tyvärr inte gett resultatet vi väntat, troligtvis för Kite är så hastrång och får då ingen höjdskillnad mellan höger och vänster ben. Tanken är att den högra sidan ska få det tyngre än vänster.

På vibben tränar vi efter ett unikt schema för Kite som ska stärka hennes högra bakben.

Vi testade även att bygga en ramp med två olika nivåer som skulle likna en backe. Tyvärr såg Kite det som ett agilityhiner och gjorde allt för att springa så fort som möjligt och när jag bromsade i selen skrek hon. Jag fick inte heller till att hon skulle gå med höger sida på den höga plankan och vänster på den låga. Så nu är rampen på soptippen.

I mellan fyspassen är det 60-90minuter offroad i skogen som gäller varje dag och efter det stretching.

Det är viktigt med kosten till fysträningen, Kite äter spannmålsfritt foder från Fodax och får vätskeersättning efter backträningarna.

Jag längtar tills Kite är jämt musklad över hela kroppen och vi kan börja träna lydnad igen !

 

 

 

 

 

Stopp i utvecklingen

louise-o-tova

Jag började jobba förra måndagen och hann jobba en dag och 45minuter innan jag fick ett elakt ryggskott. Sedan dess har jag varit sjukskriven och kommer vara det en tid framöver. Just nu kommer jag från sängen till toan och tillbaka ungefär. Kan stå/sitta i kortare perioder innan det känns som ryggen ska gå av. Ryggen låste sig som i ett S så jag fick gå o ta stöd på benet. Nu är jag nästan rak igen i alla fall.

Det känns så tråkigt att vara helt sängliggandes. Kite som äntligen hade kommit igång med fysträningen igen har fått ta en ofrivillig paus. Med stretchingen har  vi fått lite sporadisk hjälp av Jossan, men annars får hon ju tyvärr inte det heller. Långpromenader hjälper Fredrik och hans föräldrar till med.

 

Igår var Katta här och städa ur hönshuset och såg till att hönsen hade det bra.  Fredriks mamma kom idag och städa av och tog med tvättkorgarna. Fs syster badade båda hundarna i fredags och den andra körde mig till VC idag.  Jag har tur som har så många fina människor runt mig.

Eftersom jag fortfarande har så mycket smärta kan jag inte göra något själv. Idag fick jag iallafall bättre tabletter av läkaren som tar bort dem värsta smärtan, idag har jag varit nästan smärtfri i liggande position. På torsdag ska jag till sjukgymnasten igen, jag skulle helst bli undersökt och behandlad av Kites fysio Therese. Tyvärr är det för långt för mig att åka nu, jag kan ju inte ens köra bil till vårdcentralen…

När jag blir frisk från det här ska jag vårda min kropp ömt och  varsamt och börja träna ordentligt så den blir stark !!!

 

 

Kite – klok som en bok

Kite har aldrig tränats i uppletande eller liknande. Vi har gjort en del godissök på tomten men inte mycket mer än så. 

Hon är märkbart understimulerad just nu och behöver lite mer hjärngympa än vad skogspromenaderna ger. Idag tog jag med lite godis och en boll ut i skogen som jag tänkte jag kunde gömma o hon fick hitta. Första gången gömde jag lätt o hon hitta direkt. Andra gången gömde jag lite svårare och hon fick jobba på en bra stund, hon frågade ett par gånger om hon gjorde rätt. När hon var nära på att ge upp hittade hon den. Det höjde hennes självförtroende till skyn 🙂

Vi gick vidare in i skogen och jag tyckte det kunde vara ett bra komplement till vittringen där hon gärna blir lite stressad om hon inte hittar tillräcklig fort. Jag tog en skogspinne o gömde. Det blev på tok för svårt.  

 Boll för lätt o pinne för svårt, vad hade jag då att erbjuda? Bilnyckeln! 

Började med att låta henne apportera den några gånger in i fotpossition innan jag gömde den. Vill ju gärna vara säker på att jag får tillbaka den 😉 

Kite snappade hur fort som hellst, jag gjorde som små uppletanderutor som jag gömde nykeln i och hon sökte av hur bra som hellst. Hon höll den även i ett fint pipettgrepp utan tugg! Duktiga lilla hund! 

Nästa promenad blir det fler små föremål. Perfekt hjärngympa för en rehabande BC 🙂